Svårförklarade tillstånd
Folk som inte är sjuka har rätt ofta svårt att förstår exempelvis hur en inte kan komma upp ur sängen, hur en kan ha så svårt att komma iväg, hur det kan vara så svårt att komma igång med något, till och med något litet (som att diska eller gå till bussen). Jag förstår om en känner att "Vadå, det är bara att sätta igång. Upp och hoppa! ". Och det är svårt att förklara och för mig själv att förstå. Jag känner mig lat och dum, värdelös när det är så här. Varför kan jag inte bara sköta mig och göra det jag måste?
Det sista jag behöver höra är hur det bara är att rycka upp sig. Hur mycket enklare det blir om jag bara kommer iväg (vilket är sant, men som sagt lättare sagt än gjort...).
Nu har jag legat i sängen i två timmar. Igår missade jag en föreläsning och en exkursion. Min hemtenta gick troligen värdelöst och jag kommer göra om den. Jag ligger så himla mycket efter och det äter upp mig inifrån. Ni förstår inte hur värdelös jag känner mig på grund av det här. Samtidigt som jag inte rår för och faktiskt kämpar mot den här enorma känslan. Men det känns alltid som att jag inte kämpar tillräckligt, alltid kan kämpa mer.
Allt jag ska göra idag är att dammsuga och dammtorka och lite sådär, gå ut till bussen och sen handla för att sen äta middag och dricka vin med H. Och det känns helt omöjligt.
