Det börjar kännas ganska värdelöst nu. Eller, jag mår (typ) bra men samtidigt fungerar inget och allt ger mig obehagskänslor eller ångest. I morgon ska jag ha ett möte med en samordnare på universitetet med min kontakt på psykiatrin och på kvällen ordnar "vi" i föreningen jag precis lämnat spelning här i stan. På lördag ska jag till släkten på 50-årskalas och på söndag ska jag iväg och äta Langos hemma hos E. Men helst av allt vill jag bara ställa in A L L T. Men det kommer jag inte att göra, och sen kommer jag orka ännu mindre kommande vecka. Det är en ond cirkel. Allt jag gör suger energi, allt jag inte klarar av att få gjort suger energi. Jag får ångest för att jag inte vet om jag kommer orka; orka gå på föreläsningarna eller träffa den där kompisen jag skulle fika med eller kanske gå på den där festen jag lovade att följa med på. Jag vet inte hur detta ska brytas. Men kanske hjälper morgondagens möte lite i alla fall.
Jag vill åka tillbaka ut till H på landet, sitta ute i natten och dricka öl och ligga på åkern, kedjeröka och titta på himlen, dricka kaffe solen och bara ha det sådär supermysigt som en bara har med sina bästa.
Jag ska lägga mig och titta på Familjen annorlunda med E (som förvisso sitter hemma hos sig på andra sidan av stan, men ändå!) och sen ska jag läsa lite Bertrand Russell och sova efter det.
