Dekadens
Kvällen går i dekadensens-tecken. Snabbmat i sängen, ett glas vin och Girl, interruped som jag nog inte sett sen jag var kanske fjorton! Jag minns främst känslan av filmen. Men jag tror aldrig jag kände någon romantik över det som speglas i den. Filmen handlar om en kvinna (Susanna) som har psykotiska episoder (eller något i den stilen) om jag minns rätt, och efter ett självmordsförsök hamnar på en avdelning med massor av andra psykiskt sjuka kvinnor. Bland annat en väldigt intensiv tjej som heter Lisa (spelad av en otroligt heroin chic, gud vad jag hatar den benämningen egentligen, Angelina Jolie).
Jag minns när Berny Pålsson gav ut sin självbiografiska bok Vingklippt ängel och hysterin kring den. Romantiseradet av sjölvskadning, medicinering, självmedicinering och psykiska sjukdomar i allmänhet. Det var läskigt. Otroligt obehagligt att se. Jag tror det kanske hände något med unga tjejer som sökte en identitet och kanske en förklaring för vilka de var eller kände (eller inte kände) sig. Jag vet inte, det är svårt. Jag skulle verkligen vilja lägga en tigger varning på den här boken. Jag minns inte vad jag kände när jag läste den men den beskriver hennes liv och sjukdom på ett broderat och tilltalade sätt och oavsett om hennes mening är det eller inte romantiseras det hela oerhört.
