Ett av det största störningsmomentet med omnivorer
Okej, så här är det. Det här handlar egentligen om kognitiv dissonans (dvs. att vi för att exempelvis klara av vårt sätt att, ergo äta kött i detta exempel, automatiskt för att motverka känslan av obehaget som kognitiv dissonans (typ motsägelse mellan aktion och moral och känslan som kommer där av) innebär använder oss av att klandra andra (exempelvis veganer), motivera (sitt eget köttätande) eller förneka (exempelvis att en skadar djuren en egentligen tycker om i egenskap av djurvän), men det är otroligt frustrerande när omnivorer kallar sig själv djurvänner för att försvara sig själva när en diskuterar veganism eller djurrätt. Det är som ett sätt för omnivorer av alla de slag att försöka övertala sig själva om att de egentligen inte är onda utan bryr sig (förnekelse i samma båt som den om att djuren lever humant och dör humant etc.). Detta i kombination med de härskartekniker de flesta tycks använda sig av (att "sätta dit" veganer och djurrättare snarare än att föra en debatt och diskussion baserad på mer fakta än tyckande, som är något av det värsta jag vet) gör det otroligt frustrerande att höra att någon är djurvän som ett argument för att de faktiskt inte är så hemska som skadar andra individer. De tycker ju om djur och jag är helt med på att de gör det, men den kognitiva dissonansen och sätten hjärnan väljer att hantera denna gör det totalt omöjligt att resonera med många omnivorer där ifrågasättande av detta leder till obehag och ilska hos omnivoren som inte klarar av att se sambandet mellan att äta kött och skada djur, samt det självmotsägande och skenheliga detta påstående ("jag är ju djurälskare") innebär så länge du äter animalier och allt vad det innebär för just djuren.
