Avsky

I morse drömde jag nog min bästa dröm någonsin. Jag reste runt med Doktorn (Doctor Who) och hade massvis med spännande äventyr. Bland annat fanns det någon som sände ut som små, svävande ampuller med livsöden som jagade ifatt en om en fäst ögonen på dem mer än en sekund typ. Vi hittade källan till dessa i ett stort gammalt bibliotek som så klart var övergivet. Vi hittade det eftersom jag såg flera såna där blå ampuller flyga ut från ett fönster och ut över ett tag från övervåningen. Vi jagades i långa gångar av dessa och hamnade tillslut i ett vägskäl där vi omringades av flera flygande ampuller. Flera fastnade med sin klibbiga yta mot mina ben, det kändes lite som när en blir stucken av ett bi, och tömdes på det blåa. När jag slet av dem från mitt ben var de klara.

Det var också en annan drömepisod där vi var som på en gammal tågstation i två plan. Jag minns inte riktigt vad som händer men det var barn där som telporterade sig med hjälp av olika föremål i staden, typ soptunnor. Vi bad i klassisk doktor-style dem att visa oss och åkte vi med. Jag minns speciellt att vi är som i en dimension av färger (tänk när tardisen färdas i introt!). Doktorn sitter i skräddarställning med händerna om sina knän och ler sådär som ett barn och sen förändras hans ansikte och blir helt seriöst och stelt. Det är nämligen så att han märker hur en del av hans "livsenergi" svävar iväg som ett gult glittrigt moln och samma sak händer hos mig (men jag är ingen time lord så mig livsenergi är blå). Vem eller vad det nu än är som lär barnen att använda dessa maskiner skördar också deras livsenergi! 

Det händer massa såna här episoder. Men det bästa är ändå att vi tillslut blev askära. Jag fick Doktorn tillslut liksom! Den bästa också, David Tennants doktor!